Insamling
Jag försöker få upp ett klipp om min vän Emma som sprang Göteborgsvarvet till förmån för Ung Cancer, men lyckas inte få in länken till själva klippet. Det var för längesen jag skrev här så jag har väl glömt hur man gör. Men jag har en länk till insamlingen hon gör; klicka HÄR!
 
Jag klistrar även in det jag skrev på min Facebook sida om Emma och hennes insamling. Så himla fin satsning tycker jag! Förresten känner jag mig verkligen pepp på att börja skriva igen. Det har verkligen kliat i mina fingrar men ändå så har det varit något som sagt stopp. Jag vet inte varför, eller så gör jag det. Men nu. Nu är jag igång. KUL att det finns er som fortfarande hänger med. Här kommer texten och insamlingen; 
 
"Min fina vän Emma springer idag Göteborgsvarvet för sin syster Hanna som tyvärr fick lämna oss allt för tidigt i sviterna av denna vidriga sjukdom. Emma har själv en hjärntumör och som om inte det var nog även bröstcancer. Livet är rent utsagt förjäkla orättvist många gånger. Trots allt detta så är Emma en stor inspiration för många bara genom sättet hon tar sig igenom sin situation och livet. Ung Cancer gör väldigt mycket för väldigt många unga vuxna cancerberörda. Skänk gärna en slant till Emmas insamling om ni vill vara med och bidra till något väldigt gott 
 
Minns ni min hund Alf? Minns ni denna bild? Det är Emmas hund Freja och Alf efter ett bad. Hur söta är dom inte? 
Hoppas ni har en fin kväll! 
 
 
 
 
 
Sommar
Hej hörrni,
det finns så mycket jag vill skriva, men som liksom bara fastnar i mig. Det finns så mycket tankar om allt som egentligen skulle behöva komma ut. Livet går vidare, jag lever ett nytt liv. Ett liv som jag har längtat efter. Ett liv där spontanitet åter kan få utrymme och ta plats. Ett liv där något så enkelt som ett glas vin återgigen smakar väldigt gott. Ett liv där en sjukdom och kämpande med att få ut sin rätt i sjukvården inte längre existerar. Men också ett liv där saknades av ett annat liv tar plats. Det måste få ta plats. Och ibland känns det som att allt utrymme, att alla delar som måste få ta sin plats i det nya livet inte räcker till. Har ni känt så ibland? Vissa delar är så stora på något vis. De bråkar och slåss med övriga bitar så någon del blir knuffad bort. Och det är nog kanske det jag kämpar lite med just nu. På ett sätt. 
 
Har ni märkt att det är sommar, fast att det egentligen är vår? Hur fantastiskt är inte det? 
Om tre veckor åker jag till USA. Jag behöver ledighet, så mycket. Och på den resan följer en stor del av mitt nya liv med, nämligen Sebastian.