Morro Bay
(null)

(null)

(null)

(null)

On our way up to San Fransisco. Innan vi lämnade Los Angeles hyrde vi varsin cykel och cyklade längst med Santa Monica beach och vidare till Venice beach. Finns alltid så mycket att titta på, framför allt i Venice. 

Just nu befinner vi oss i Morro Bay, en så mysig liten stad norr om Los Angeles och har sovit här en natt. Vi har hittat en sport bar här och sitter och kikar Sverige matchen. Seeeen det vidare mot San Fransisco. Det lär bli jag som kör sista biten för det dricks öl här och skriks haha! Halvlek nu och Sverige har övertaget. Gooooo Sverige!!! Ville mest bara säga hej. Och visa lite bilder. Puss och kram från oss. 



Los Angeles
Godmorgon. Klockan är här halv fem på morgonen och jetlagen har sådär lagom kickat in. Första dagen i Los Angeles har varit fullt upp och det känns redan som vi varit här en vecka. Idag, om ett par timmar, ska vi ge oss iväg till Universal Studios. Så kul. På fredag, alltså midsommar, åker vi upp mot San Fransisco på Highway one. Där hemma har väl midsommarhelgen dragit igång nu. Jag som älskar midsommar, bästa helgen. Men jag älskar även att vara här. Nu ska jah fortsätta sova. Jobbigaste med att resa såhär är när man blir förvirrad i sin dygnsrytm och känner sig redo för dagen kl 04.00, haha...

(null) 
(null)

(null)

(null)

(null)



Påväg
Okej, då är vi på g till Arlanda och USA. Det är tydligen vägarbete på E18, något vi missat så just nu är det kö kö kö. Men det verkar släppa ganska snart enligt gpsen. Tur vi är ute i god tid. 

Vi flyger nu till Los Angeles, är där ett par dagar och sedan åker vi uppåt High Way One mot San Fransisco. Därefter blir det till andra sidan, Miami och sedan ut till Bahamas. Avslutningsvis Disney World i Orlando. Och sedan hem. En riktig drömresa. Ibland. Eller ganska ofta. Slår tanken mig, även om jag liksom lever på som jag vill utan någon närmre reflektion, men tanken slår mig ändå ibland. Mitt liv ser idag ut som ett vanligt normalt liv. Jag kan resa, jag kan vara spontan, jag kan dela på en flaska vin men någon jag älskar. Det är fantastiskt och på ett sätt vill jag inte hela tiden referera till det liv som var då, livet med begränsningar och livet med cancer. Men det har påverkat mig och mina tankar mycket och fanns i mitt liv under en såpass lång tid, tidigt i livet så det är svårt att låta bli. Jag tror även det i viss mån är nyttigt med denna reflektion. Jag behöver det. Men jag begränsar den till speciella situationer eller här inne. De flesta timmarna på dygnet finns inte mina tankar där längre, på det som var. Men vad jag njuter. Av sådana här situationer. Ibland känns det helt sjukt. Glädjen över att jag kan. Jag kan!? Och också orättvisan som blir som en sådan kluvenhet inför allting. 

Well well... för fem år sedan gjorde jag nästan precis samma rutt men med en annan person. Och andra personer. Nu gör jag detta med Sebastian. Han som klev in i mitt liv för ett år sedan. Han som har en sådan acceptans och förståelse. Och som mitt hjärta idag slår för. Jag ska berätta om honom. Men först nu blir det bubbel innan ombord stigning. 

Med lilla Anton igår under matchen. Något skeptisk bebis.