Den där bion
IMG_6293 Dagarna går och det var längre och längre sedan vi var i Bangkok och kikade på den där bion. Vi hade ägnat ganska många timmar i det där shoppingcentret. Jag såg hur trött du var men att filmen skulle vi se. Vi hade hyrt ett sådant där stort säte där båda ka sitta tillsammans. Jag hade tyvärr fruktansvärd huvudvärk och du hade ont i magen. Efter halva filmen bestämde vi oss att istället åka hem till hotellrummet och krypa ner i den stora sköna sängen. Det var nog den sista filmen vi såg tillsammans, det är ett fint minne trots att vi båda var slitna. Ibland tänker jag på hur fruktansvärt ont du så ofta hade men hur du hela tiden gav sken av något annat. Du bet ihop. Ville att vi skulle ha det bra. Fan Elias. Jag vill bara skrika ut till världen hur fanatisk du var på så många sätt och vis. För mig kommer du aldrig att försvinna.
Viåkte för dig
"- allt jag vill är att packa en massäck och åka ut på isen en fin vinterdag tillsammans, det är allt jag vill". Det var en av de sista viljorna Elias uttryckte. Elias älskade verkligen friluftsliv och natur. Han tyckte om storstadsliv också men när livet blev som svårast så var det dom enklaste sakerna som betydde mest. Det är inte så krångligt att packa med sig lite mysigt i ryggsäcken och ta på sig varma kläder. Det gjorde så ont att inte kunna säga "ja men älskling det ska vi göra sedan när du blivit bättre". Eller så var det nog, när jag tänker efter, precis det jag svarade, men jag visste att det inte låg någon sanning i svaret. Och kanske så visste även Elias det. Så ont. Mina tankar går fram och tillbaka i tiden hela tiden. Ibland tänker jag långt tillbaka och blir nostalgisk. Ibland går jag tillbaka till tiden i Thailand och ibland tänker jag tillbaka på dina två sista veckor. Våra två sista veckor. Hur vi, trots allt, njöt här hemma med tända ljus och julkalendern. Hur du ville bjuda alla sjuksköterskor på fika. Och att du då alltid var nära. Ibland tänker jag på dina absolut sista andetag. Jag vet inte varför men det blir så. Dom skrämmer mig inte utan det kändes väldigt fint och lugnt. Jag fick hålla dig i handen. Ville inte släppa taget. Jag känner mig lugn i att jag var med när det hände. Jag fick vara din trygghet. Jag och din syster. Det känns fint och varmt. Dagen efter din begravning åkte vi ut på isen. Jag, min bror, din kusin, hans tjej och min pappa. Vi tog med massäck. Och vi åkte för dig. Vad du hade tyckt om den turen. IMG_6240IMG_6277IMG_6217
Något som var för ett år sedan
Detta var för nästan exakt ett år sedan. Jag var tvungen att hitta något att se på. Något att höra. Minns denna tid som så fin, då jag jobbade och du hade detta projekt. Vi hade precis flyttat. Hur kan du vara så långt borta nu? Jag förstår inte. SVT KLIPP