Nu kommer våren
IMG_6565 När jag insåg att våren var på väg kändes det som ett hån. Som ytterligare en käftsmäll. Vår betyder sol och värme. Längre dagar och mer energi. Hur kan det vara så att vi är påväg mot ljusare tider då den mörkaste tiden någonsin precis har passerat? Tiden då du försvann. Tiden då du inte längre existerar på denna jord. Hur kan vi trots detta gå mot ljusare tider? Hur kan tiden gå mot vår? Jag och Alf träffade min vän Emma idag och tog en promenad med henne och hennes lilla hund Freja. Under promenaden träffade vi ett äldre par som var ute med deras hund och barnbarn. Vi pratade lite om allt möjligt medan hundarna fick leka. Tanken slog mig. Vad fint det är det här med att åldras. Och vad många år det potentiellt finns kvar att fortfarande kanske få leva. Det är ingenting som är garanterat. Det här med att åldras. Du vet inte om du kommer att åldras. Jag vet inte om jag kommer att göra det. Men jag hoppas det. Jag blir så arg att Elias inte fick den möjligheten. Jag tänkte och insåg hur många år som faktiskt totalt spolats bort för honom. Jag föreställde mig honom, föreställde mig oss så. Med barn. Och barnbarn? Livet kändes så enkelt för det äldre paret. Som att hela livet hade gått i en enda lång fin spiral uppåt. Men vad vet jag. Vem är jag att tro det. Jag vet ingenting om deras sorger, förluster eller livskriser. Ingenting. Och en sak har jag lärt mig. Livet är inte en enda lång fin spiral uppåt. Livet är livet och livet innehåller allt. Och om det nu är en enda lång spiral uppåt och uppåt är det då = lycka? Nej. Efter tre år med obotlig cancer så vet jag. För så mycket lycka som det fanns i dessa tre år. Var vi lyckligare innan cancern? På ett sätt ja, på ett annat nej. Vi fick perspektiv. Vi fick jobba med att göra de saker som gav oss mening och gjorde oss lyckliga. Jag bär nu på en sådan otrolig smärta. Men jag vet också vad jag måste göra för att känna lycka. Av att träna styrka blir vi starkare. Samma med lyckan. Och vi fick jobba hårt. Och nu fortsätter jag med det. För min skull. För Elias skull. Jag tar ingenting för givet längre. Ingen vet vart livet tar vägen. Det viktigaste vi har finns här och nu. Och det här med att det håller på att bli vår, det går inte att blunda för. Och solen gör som den alltid gör. Den ger energi som inte går att undvika att ta in. Hur mycket vi än försöker. IMG_6577
Magdalena

Vet inte om jag någonsin hört/läst/pratat med/träffat någon som har den förmågan du har att uttrycka dig. Du skriver så allt går rakt in i hjärtat, det känns som om man är DÄR, precis hela tiden, i det du skriver. (Snälla, ta det INTE fel nu, för självklart så har jag inte den blekaste jäkla aning om hur det känns att vara där du är nu. Men du har helt klart ordets gåva, det är det jag vill ha sagt).
När du skriver om det äldre paret ni mötte, så är min tanke att jag tror att du och Elias upplevt mer kärlek, känslor och delat mer, än de flesta lyckas med genom en hel livstid. I mina ögon har ni (tvingats till på grund av den jäkla skitsjukdomen) lyckats koncentrera ett helt livs väsentligheter till ett fåtal år. För andra tar det 50 år, för man spenderar så jäkla mycket tid till oväsentligheter....En stor kram till dig.

Hanna

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Agneta

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤mamma pappa.

Anita

Härliga helt underbara Du, som har ordets gåva! Du uttrycker dig helt fantastiskt o det går rakt in i ❤️ på en! Fortsätt så, du kommer att gå långt😜. Du är så klok i mina ögon o öron! Lycka till med allt du företar dig o snart är våren här med både sol o värme. Varma kramar till dig, Alf o alla nära o kära som hjälper o stärker dig nu. ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Åsa

Så fantastiskt du skriver och är! Önskar du får känna glädje igen <3 ,sorg är så hemskt överjävlig !! Kramar till dig!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress