Denär här igen
Det har varit en lång dag. Vi är så ledsna. Cancern har återigen bombarderat vårt liv och vägrar verkligen lämna oss ifred trots hårt motstånd. Röntgen visar på progress i levern. Jag är så ledsen och vet inte var jag ska ta vägen. Jag vill bara ta över din smärta. Man ska inte behöva vara med om en sådan här prövning så tidigt i livet. Det är inte okej. Det är så orättvist. Elias är verkligen den finaste av dom finaste människorna på denna jord. Varför? Varför varför varför? Det har varit en otroligt jobbig dag. Men när jag är ledsen och känner att min energi är i botten, så mycket i botten att jag känner att det nu nog inte finns någon återvändo för energin att någonsin ta sig upp igen så är det du som får mig just dit igen, upp. Hur konstigt det än låter. Men alltså min man är tapper ska ni veta. När jag ser på dig och är med dig så byggs styrkan åter upp igen. Otroligt, men att se hans styrka inger hopp. Och jag tror att vi kan hålla på sådär, till varandra. Tillsammans fungerar det alltid bäst. Vi har varit på sjukhuset hela dagen. Efter beskedet blev det inläggning på kirurgen i Huddinge efter en lång väntan både på Solna akuten och Huddinge akuten. En infektion som kräver antibiotika har blossat upp och kan förklara febern. Vi skulle åkt upp till akuten från början då feber dök upp. Jag ångrar det mycket. Man måste ibland ta sig igenom den ångestmur som finns och släppa sina begränsningar. Akuten är ångest. Men nu sätts behandling in. Efter att ha suttit på en kall brits i 8 timmar med feber. Jag hatar att behöva lämna dig ensam kvar. Ensam kvar med alla känslor.  Jag hatar att det ska vara såhär. Varför du. Jag hatar cancer. Jag hatar cancer så mycket. image  
Denär här igen
Det har varit en lång dag. Vi är så ledsna. Cancern har återigen bombarderat vårt liv och vägrar verkligen lämna oss ifred trots hårt motstånd. Röntgen visar på progress i levern. Jag är så ledsen och vet inte var jag ska ta vägen. Jag vill bara ta över din smärta. Man ska inte behöva vara med om en sådan här prövning så tidigt i livet. Det är inte okej. Det är så orättvist. Elias är verkligen den finaste av dom finaste människorna på denna jord. Varför? Varför varför varför? Det har varit en otroligt jobbig dag. Men när jag är ledsen och känner att min energi är i botten, så mycket i botten att jag känner att det nu nog inte finns någon återvändo för energin att någonsin ta sig upp igen så är det du som får mig just dit igen, upp. Hur konstigt det än låter. Men alltså min man är tapper ska ni veta. När jag ser på dig och är med dig så byggs styrkan åter upp igen. Otroligt, men att se hans styrka inger hopp. Och jag tror att vi kan hålla på sådär, till varandra. Tillsammans fungerar det alltid bäst. Vi har varit på sjukhuset hela dagen. Efter beskedet blev det inläggning på kirurgen i Huddinge efter en lång väntan både på Solna akuten och Huddinge akuten. En infektion som kräver antibiotika har blossat upp och kan förklara febern. Vi skulle åkt upp till akuten från början då feber dök upp. Jag ångrar det mycket. Man måste ibland ta sig igenom den ångestmur som finns och släppa sina begränsningar. Akuten är ångest. Men nu sätts behandling in. Efter att ha suttit på en kall brits i 8 timmar med feber. Jag hatar att behöva lämna dig ensam kvar. Ensam kvar med alla känslor.  Jag hatar att det ska vara såhär. Varför du. Jag hatar cancer. Jag hatar cancer så mycket. image  
This saved me
image

Jobb idag räddade mina tankar från att fastna. Sedan blev det en springrunda med bror. Sprang med lätta ben trots att dagens återkommande känsla var tyngd. Egentligen orkar ja inte mycket men jag gör det ändå. Ovissheten är ju alltid värst. Det vet vi ju. Usch, finns det något värre än förbannade jävla cancer?