Glädje i minnen

Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort denna riktning. Låt inte sorgen glömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Svårt att ta in men jag tycker denna text jag fick i kommentarerna skriven av Harry Martinsson var så fin. Jag får en sådan glädje när jag tänker på alla fina minnen. Sorgen i minnerna gör sig ständigt påmind men genom våra minnen finns du fortfarande kvar. Glädjen i våra minnen får mig så varm. Det finns så många. Och i min fantasi är du hemma i vår lägenhet och tittar på en serie. Jag ska bara komma hem så finns du där. Elias. Idag är det svårt att ta in. Jag ska iväg till våra vänner ikväll. Det är idag tre år sedan du friade. Jag ska skåla i glasen du köpt för ikväll. Jag ska skåla för dig och för oss. Jag vet att du kommer vara med mig ikväll. img_5860
Andas
Timme för timme. Minut för minut. Sekund för sekund. Vetskapen är oerhört svår att ta in. Då jag pratar om dig med vänner och familj finns du. Du sitter där med oss på ett sätt som alltid du gör. Du pratar inte alltid mest utan lyssnar lika ofta. Och så även nu. Men sen kommer vetskapen som vågor och väller över mig totalt. Jag får ingen luft. Hamnar under ytan. Länge. Jag vet inte hur jag ska röra mig framåt. Jag vet ingenting. Jag vet bara att du fattas mig något så oerhört mycket att jag ibland har svårt att andas. Denna sorg fullkomligt bombarderade över. Hade jag inte förberett mig på detta? I min fantasi trodde jag det. Du har ju varit sjuk så länge. "Jag är stark och bearbetar mycket under tiden". Bullshit. Jag hade inte förstått alls. Min hjärna visste att du var sjuk. Men mitt hjärta... Finaste Elias. Var är du nu. . img_5845
2016.12.29

Kl 04.47 tog min bästa. Min älskling. Min Elias sitt sista andetag på denna jord. Chocken och sorgen är enorm. Tomheten likaså. Jag kan bara inte förstå. Det har ju alltid varit du och jag. Du och jag i den här kampen. Nu står jag ensam kvar, utan dig. Hur kan det vara så. För tre veckor sedan stod du och blickade ut på en paradisö i Thailand. Vi hade varandra, något som alltid varit så självklart. Nu är det inte det längre. Jag kan inte förstå.

Jag var med dig in i det sista. Klappade på dig och berättade hur mycket jag älskade dig. Om och om igen. Nu slipper du denna vidriga sjukdom min älskling. Nu slipper du oro och ångest. Smärtan har lagt sig. Nu finns du som den finaste ängeln. Nu finns du hos din mamma. Men jag hoppas att du även kommer finnas kvar hos mig. Någonstans.

img_5842